Lugna dagar och ponnyryttare
Idag har vi bara legat på soffan och inte gjort någonting! Så himla skönt!
Igår gjorde vi inte heller något speciellt under dagen men på kvällen åkte jag med Elin och tittade på när hon hopptränade med Atlantis.
På samma träning var det med två småtjejer på en varsin ponny och jag kan säga att Mina fördommar angående ponnyryttare späddes på en aning. Båda ponnyerna sprang under uppvärmningen med huvudena rakt upp i luften helt okontrollerade och ryttarna drog hårt i tyglarna och satt med dålig sits framåtlutade.
Den tjejen som red värst fräste till åt sin mamma så fort hon försökte hjälpa till och jag fick veta att ponnyn dessutom bara var 6 år gammal. Man såg att ponnyn verkligen försökte göra sitt bästa men hade ingen förståelse eller stöd från sin ryttare och det var verkligen hemskt att se!
Varje gång hästen missuppfattade något så suckade ryttaren högt, slet den i munnen och styrde rakt in i väggen.
Denhär ponnyn hade inte ens kommit så långt i sin utbildning så den bör inte ha hoppat hinder överhuvudtaget! Eller så skulle den ha gjort det med en ryttare som kunde göra det till en positiv upplevelse, det här såg bara hemskt ut.
Jag blir så ledsen när jag ser sånthär . Bara för att man har råd att köpa en fin ung ponny till sitt barn så betyder det inte att man måste göra det. Jag vädjar till alla föräldrar att köpa häst efter vad ryttaren klarar av, både för ponnyn och barnets skull! Det vinner alla på i längden!
